nu är jag hemma från anhöringhets mötet! känns så jävla skönt. känns som om man hade glömmt bort sig själv sen sist. så jag ska nog gå på sånt någon tisdag i månaden eller så! det är verkligen nyttigt för mej. idag på mötet va jag en stark person även hemma hos mamma. och pratade om allt och om problemet som har uppstått hemma. men som jag inte berättat för mamma och lasse än. dom båda stöttar mej! känns skönt, och båda ville hjälpa till. men när jag satte mej i bilen på väg hem, satt jag och tänkte på allt. och då började det. jag bara grätt och grätt och grätt. skönt att komma hem och få lägga sig på fredriks arm och bara ha någon som lyssnar och tröstar. idag vart det ett känsligt inlägg, och det är därför att jag ska bli ärlig. och sluta gömma och dölja det som har varit. sluta förneka det! jag ljuger ju bara för mej själv. och jag behöver inte skämmas! tvärtom jag ska vara stolt, stolt över mej själv att jag har klarat av att levt i det här. att jag har växt upp med det, och endå så är jag ganska så bra. det jobbigast på mötet idag va att höra att jag måste för alltid gå på dom här mötena för att bli "frisk". jag är medberoende nu, men jag ska bli anhörig. Så på torsdag ska jag & camilla gå på al-anon möten. och jag hoppas det hjälper mej. hitta mej själv och hitta tillbaka till saker jag gillar. det va de, nu börjar mitt nya liv! jag är taggad.

tack matilda för dina fina sms, dom värmer!